Retro,Dance & Freak
Värdelös vecka, skolmässigt. Har varit en dag i skola än sålänge. Jobbigt.
Fortfarande inte kommit ur min "sömnsjuka", mår verkligen piss av att kliva
upp på morgonen. Så trött att jag har ont i magen, vill bara ligga kvar i min säng.
Så mycket skit som ska göras hemma också, dvs "läxor". Eller snarare plugga till
prov heter det ja, va så längesen jag gjorde något sånt att jag inte ens kommer
ihåg va det heter. Körd. Photoshop,Illustrator & InDesign. Tror inte det var något
mer. PSskivan är flera timmar lång, fy. Men det är bara att tänka positivt.
Heja Heja Student. Och heja fredagar & lördagar. Den här veckan kommer dom
två gyllene dagarna fyllas ut med först helkväll med Bästa vän här hemma hos mej
för att sedan på Lördagen avsluta med inflyttningsfest hos Jacob, ska även fira Oliven
också. Så blir första hemmafesten på hur länge som helst, kanske blir att råkar slinka förbi
krogen en lite stund.
Nää, nu ska jag packa med mej lite kläder & smink för att sen vid nio dra mej hem till
pappa. Om jag fruktar det hela? Svaret är ja. Kyla, hård säng, stenhård tandborste,
ljummet vatten i duschen, dåligt munstycke i duschen så det knappt går att tvätta ur
schampo ur håret, kasst element på rummet, aptidigar mornar (upp & hoppa05.00).
Sen finns det såklart miljoner saker därtill. Men dom tar vi nästa gång.
P U S S
Jag lever när jag inte är ensam, död när jag är själv
Läste igenom min gamla blogg nyss och fann det här som jag skrivit
för nästan exakt ett år sedan. Det lät verkligen inte som jag men ändå
fanns där nått som stämde in på mej. Tycker den är fin, texten.
Mina känslor beteer sej inte som förut.
Dom lurar mej fram & tillbaka, förvirring.
Jag saknar känslan, den försvann när allt försvann.
Och jag är rädd att den inte kommer tillbaka.
Men gör den det så förlorar andra på det,
just nu är det bara jag som förlorar... mej själv.
Nej, helt ärligt så vet jag varken ut eller in längre.
Vad är det ens jag syftar på?
Vet iallafall en sak, jag är inte lycklig någonstans.
Det är för mycket saker som bara finns där, i vägen.
Personer, tankar & känslor. Jag har svårt att släppa.
Allt det här gör det så mycket svårare, och absolut
inte bara för mej själv utan även för alla andra i min närhet.
Jag lever när jag inte är ensam, död när jag är själv.
Det är så det känns och så det är.
Och längre & längre driver jag det hela.
Chansa, det vågar jag inte. Låter det vara.
Är rädd att någon annan ska inse och ta Det ifrån mej.
Men ändå vill jag, så att jag faktiskt inser hur det ligger till.
Det vore inte mer än rätt om jag skulle falla dit.
Vad gör jag sen? När jag lämnat det jag har kämpat för?
Kommer jag låta tårarna falla fritt eller visa mej stark?
Trampar jag igenom totalt och får allas blickar på mej?
Blickar som visar den jag verkligen är?
Låt mej förklara, även fast det inte något att berätta.
Se mej inte som den idioten jag egentligen är.
Jag ber er att inte se mej som jag själv gör...
o__0
Tjapåreee
10/1 - 11
Nytt år är det nu iallafall, nyårsfirandet var helt okej. Bästa var väl förfesten.
Dagen efter var man väl inte så kaxig, hade ont i hela kroppen efter min störtdykning
då vi anlände till festen. Låg kvar på snön och garva i säkert fem minuter.
Moa tycker fortfarande att det är svinkul att minnas tillbaks till det ögonblicket.
Det såg nog ganska kul ut. Själva precisstarten på nya året kunde väl slutat bättre
då vi fick dra från festen då han som hade den slög sönder handen och fick dra till
akuten. Rätt ägd kille. Dessvärre har jag inte en enda bild från nyår, tror inte att det
var någon som ens hade kamera med sej. Synd!
Annars på lovet har jag inte gjort så mycket, passat på att umgås med bästa vän
och shoppat upp alla julklappspengar. Halvtomt i plånboken nu faktiskt.
Men man hade råd med utgång i lördags då vi slog på stort och firade Moa.
Bästa polarna från Tranås och jag & Moa fixade mat och förferr för att
innan tolvslaget bege oss mot Platens. Träffade även upp dom flesta i klassen
där också. Så en heeelt värd utgång tycker jag.
Idag började skolan igen, ett halvår kvar sen är skiten slut. Lite halvsjukt måste jag säga.
Men ska ändå bli lite skönt att komma ut i verkligheten faktiskt. Känna på det
riktigt livet då va. Har ju faktiskt börjat söka lite olika jobb osv, ska nog in imorn
igen för jag vet nämligen några som behöver lite folk. Yää! Är ju ledig varje tisdag
nu också, grymt skönt. Nepp, nu ska jag in till soffan och lägga mej bredvid killen
med körkortet. Yes, han klarade äntligen skiten idag. Göttmos!
P u s s
